Vilse i skogen

Efter att klippt gräs och krattat löv och kvistar gav jag mig ut på på en löptur. Det är 2,3 km till ett narurreservat som i sin tur har en slinga på 2,4 km sen tillbaka igen blir det en löptur på 7 km. Jag gick den här sträckan förra helgen med min kompis och vi snubblade över stock och sten längs den slingande stigen. Otroligt vacker natur med rotvälta och stockar kors och tvärs.
Nu gav jag mig ut själv men det verkar som att det fattas en bit hos mig - förmågan att hitta. Jag går vilse i Växjö, ser helt plöstligt Globen när jag tror att jag är på väg till gamla stan och lyckas till och med köra fel i Norrköping med gps! Jag har med andra ord noll lokalsinne (men jag är bra på mycket annat ;-) ). Det enda jag behövde göra på löpturen var att följa stigen som gick genom ett hav av vitsippor men tror ni att jag hittade? O nej, helt plötsligt kommer jag ut på ett ställe längre upp, inte alls där jag tänkt mig.

Till råga på allt hade jag glömt min Garmin hemma så jag har ingen aning om hur långt jag sprang men det tog 31 min och det kändes så bra! Men jag retar ihjäl mig på att jag inte vet sträckan och därför inte kan räkna ut min kilometerhastighet. Jag är ingen snabb löpare men att springa i terräng gör att man springer fort utan att märka att det är jobbigt. Man är så koncentrerad på att inte snubbla och jag är säker på att jag höll en bra snitthastighet....kanske kan hitta "vilsevägen" igen och mäta. Ha ha ha inte så stor chans tror jag :-)

När jag kom tillbaka från löpturen var min man (världens bästa) i full färd med att bära vedkubbar. Jag älskar kroppsarbete så jag kastade mig på uppgiften och passade på att köra bicepscurl med varannan kubbe och dubbla steg i trappan andra rundan. Nice!
Sen tände vi grillen och njöt av gott kött, sallad, rött vin och fåglarnas kvällssång.