Här får ni hela ursprungliga versionen av min text som jag hade i vår förra medlemstidning Medley Magasin. Ny tidning på väg så håll utkik på din närmsta Medleyanläggning! :-)
Ta fram din machetas - här ska rensas i djungelns alla snår!
Vilken tidning vi än läser blir vi påminda om att äta ditten eller datten. Vilken diet passar mig? Vilken gör att jag går ned i vikt till bikinin ska på? Hur blir jag så där snygg, smal och attraktiv som tjejerna i tidningarna? Om jag lyckas se ut som dem, då blir jag lycklig! För de är ju lyckliga, visst är det så?
De här tjejerna har säkert sprungit tjejmilen tio år på raken. Det syns ju lång väg. Eller tränar de kanske yoga? Nej, jag är övertygad om att de både cyklar och springer – samtidigt. För visst är det så att ju hårdare jag tränar desto smalare blir jag? Men tjejerna i tidningarna de tränar säkert varje dag. Hur ska jag hinna det? Jag har ju jobb och dagis att tänka på. Sen ska jag ju hinna ringa väninnorna, träffa dem och vara social och trevlig. Undrar just hur tjejerna i tidningarna får till sin vardag. Varför står det så sällan om det? Vad händer före och efter plåtning. Vilka tankar rusar genom deras huvuden?
Nu kom jag på det! De tränar säkert pulsbaserat. Det står det ju så mycket om nu för tiden. Pulsbaserat är bra. Bara jag lyckas komma på hur jag lägger in alla mina värden i ekvationen, då blir det nog enkelt att trimma kroppen.
Men det är ju enkelt, det är ju bara att testa sin maxpuls. Springa till jag stupar och när jag inte orkar mer då springer jag lite till. Plättlätt,- lätt som en pannkaka! Just när jag börjar se stjärnor och det känns som att hjärtat ska kollapsa, det är då det sker…då kan jag mäta min maxpuls. Sen ska jag försöka komma ihåg den också när jag kommer hem. Ja, för den ska ju skrivas in i formeln, det var ju därför jag sprang över huvud taget. Hem ja, hur ska jag orka ta mig hem nu? Det var ingen det ingen som tänkte på. Kommer det någon vänlig själ och sopar upp mig nu och ser till att jag kommer hem igen? Borta bra men hemma bäst, det kan jag skriva på nu på en gång.
Väl hemma, ska jag äta då eller inte? Hur gör tjejerna i tidningen? Undrar just om de valt att äta kolhydrater eller inte. För hur är det nu egentligen, får man äta kolhydrater?
Hur ska vi ta oss ur den här djungeln vi hamnat i? Vad ska vi tro på? Vad passar mig? Vad passar dig?
Jag tror på det enkla och det lilla. Att varje litet steg, varje liten förändring gör skillnad. Att jag lyssnar på min kropp när jag tränar och känner efter. Känns det här tempot ok, är det här kul? Kan jag njuta av naturen och samtidigt höra fåglarnas kvitter mellan mina rytmiska andetag? Att hitta en träningsform som känns bra både i själen och i själva upplevelsen.
Låt hjärtat vara med heter det ju. Handen på hjärtat, känner jag mig pigg under dagarna? Är betongkepsen på eftermiddagen min bästa kompis eller värsta fiende?
Lyckan är att hitta en form som fungerar för mig. Ladda min kropp med bra energi som jag märker räcker under lång tid. Samtidigt finna en träningsform som är rolig, skön och som jag gärna gör igen.
För att komma igenom den här djungeln lämnar jag min machetas hemma. Jag tar med mig fickkniven. Den är enkel, liten och rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar