Jag minns när det blåste ordentligt förra veckan och jag var tvungen att trampa i nedförsbackarna och raksträckorna kändes som berg att bestiga.
Tjugo i fem vaknar jag igen, nu inte av blåsten utan av att regnet piskar mot rutorna. Jag blev plötsligt klarvaken. Betyder det här att jag måste ta bilen? Jag har en läkartid inne i stan i eftermiddag och jag har inte förberett för blöta cykelturer. Jag låg där och funderade ett tag, bil inne i stan? Hitta parkering? Inser att mitt tidsschema i eftermiddag aldrig kommer att hålla så länge jag tar bilen. Jag hoppade upp ur sängen och letade fram ett gäng extra träningskläder. Ut i hallen hämta väskan, packa om allt i plastpåsar, ner med mina frukostägg och sen ut genom dörren.
När jag kommer ut med cykeln ser jag att det slutat att regna. Jag går till tidningsåtervinningen med två påsar med tidningar som jag fick med mig av bara farten. Sen sätter jag mig på cykeln och cyklar mot jobbet.
Halvvägs möts jag av två nyfikna blickar. Det är herr rådjur som är ute på en tidig morgonpromenad. Honom hade jag antagligen inte fått se genom bilrutan konstaterar jag samtidigt som solen tittar fram genom molnen och bländar mig i ögonen.
Det spricker upp och blir en fantastisk morgon, fåglarna kvittrar och solens strålar glittrar i regnpölarna. Jag njuter av stunden och konstaterar glatt att efter regn kommer solsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar