Idag har jag bråkat med en stubbe. Vi vill ha en jämn och fin gräsmatta så då ska alla stubbar bort. Först grävde min man ett stort hål runt stubben och tog sönder alla eventuella rötter på vägen ner. När t-shirten var dyblöt av svett lämnade han över stafettpinnen till mig.
Jag började med att ta ett stort spett och körde in det i de murkna delarna längst ner, bände och hoppade, slet och drog. Jag upptäckte att även balansen får sig en omgång när man står längst ut på spettet och småhoppar samtidigt som stubben inte rör sig ur fläcken.
Sen tog jag fram en såg. Då jag antagligen kommer att träffa på grus och småsten tog jag en gammal rostig såg, inte lika vass = större utmaning. Pust, lite väl stor utmaning.
Jag gick till "snickarboa" och hämtade diverse stämjärn he he he.
Hugga, hamra men ingen stubbe som rör sig. Efter en timme tog jag fram en stor såg och sågade av övre delen på stubben.
Min svägerska var här och satt på avbytarbänken. Hon blev inkastad mot slutet för att göra mål....och YES dunk sa det när stubben trillade i marken. Ja, inte hela stubben bara övre delen...men ändå!
Nu överväger jag att såga av ytterligare en liten bit så att stubben hamnar i marknivå. Sen tänker jag ösa ner all jord, stampa med fötterna, borsta av mig jorddammet och konstatera att uppdraget är slutfört.
Sen ska jag räta ut kota för kota, återfå rörligheten i min kropp och njuta av att ett annorlunda men effektivt styrkepass är avklarat :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar