Så där ja, nu var morgonrundan avklarad. Jag räddade en vilse snigel på vägen och kom att tänka på när jag var på mina svärföräldras lantställe. Jag var ute och sprang med min svåger och gjorde samma sak som idag, räddade en snigel på vägen.
Då hör jag min svåger imitera snigeln "Nej, vad gör du? Här har jag gått och gått för att komma över vägen och nu lyfter du tillbaka mig till där jag startade promenaden". Men sa jag, du var ju vänd i den riktningen. "Ja, men det var för att jag vänt mig om för att se om mina vänner var bakom mig".
Men då lilla snigel ska jag berätta en sak för dig. Dina vänner finns alltid bakom dig oavsett vilket äventyr du ska ge dig ut på. Om de inte finns där är det bra att du riktar blicken framåt mot dina mål för på vägen kommer du nog behöva hitta nya vänner. Vänner som stöttar och följer dig utan att du ens behöver fundera på det.
Så ett tips till alla sniglar där ute, fortsätt att sträva framåt. Kommer det någon och flyttar på dig ska du se det positivt, du slapp antagligen bli överkörd av en cykel. Dina vänner står i vägkanten och väntar på dig, ta nya tag och ta dig till ditt mål.
Till alla som räddar sniglar på vägen, har ni tänkt på vilken bra övning det är? Det är som när man på motionsgympan springer runt i en cirkel och böjer sig ner efter fallfruk.
Dagens tips till sommarens fasta rumpa är jogg med snigelplock.
Kära svåger, om ni inte har sniglar i Chicago kan du ju alltid ägna dig åt att plocka leksaker från golvet, det blir bra rumpträning det med :-)
Haha! Vad roligt! Jag trodde jag var den enda som räddade sniglar. Fick till och med ett tal från min syster när jag gifte mig om mitt "snigel plockande". Kul! Nästa gång ngn kommenterar det så ska jag säga att jag tränar rumpan! Härligt! :)
SvaraRadera// Petra