”Jag kan flyga, jag är inte rädd”. Hur många gånger har vi inte sett den sketchen eller kanske själva härmat Stig-Helmer med utsträckta armar? Jag har gjort det ett antal gånger. Det kan ha varit i situationer då man vill skoja till det lite eller då man på ett skämtsamt sätt vill avdramatisera något som kan kännas omöjligt.
Stig-Helmer var rädd för att flyga och fick lära sig en mening som ett mantra ”jag kan flyga, jag är inte rädd” och visst vågade han flyga sen? Även om detta är taget från en komedi finns det ett stort allvar bakom. Om vi intalar oss själva att vi kan tror jag att vi har större chans att klara av det.
Ändå hör man ofta att ”å det där klarar jag aldrig” eller ”ja, du kanske kan klara det men det skulle aldrig jag göra” osv. Vad är det för hjärnspöken vi skapar oss då? Vi kanske ska börja våga tro mer på oss själva, att vi är kapabla att klara rätt svåra saker, det kanske bara handlar om tid? Tid att öva och tid att skrämma bort hjärnspöket och istället projicera fram en bild där vi se oss själva klara av det?
Precis som ”du blir vad du äter” tror jag att vi kan säga ”du blir vad du tänker”. Vad har du för utmaning framför dig? Har du testat att se bilden framför dig då du lyckas med din utmaning? Försätt dig i känslan hur det känns när du nått ditt mål. Vad är det du känner, vad tänker och ser du? Försök att få den bilden på näthinnan varje gång du tänker på ditt mål eller din kommande utmaning. Se dig själv lyckas och upprepa ditt mantra ”jag kan”.
Om det är ett nytt sätt att tänka kan du fundera en sekund på vad du har att förlora på att testa ett nytt sätt att tänka? Allt handlar ofta om ett val, hur vi väljer att agera eller att tänka. Väljer vi att vara den ständiga pessimisten som bara ser alla hinder framför oss eller väljer vi att se möjligheterna? Jag väljer att tänka att jag klarar av det, jag försöker att se positivt på framtiden – jag skrämmer bort mina hjärnspöken och ser mig själv lyckas och nå mitt mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar