Naturen ropar men halsen säger stopp

Å va jag har längtat efter den här helgen. Jag hade planerat att hinna springa både en och två gånger. Ut i naturen och njuta av höstens alla vackra färger, känna den kyliga luften i mina luftrör och höra ljudet av mina fötter på grusvägen.
Jag sköt upp löpningen på fredagen till lördagen. Jag hade så mycket att göra på jobbet så när jag väl var klar var det mörkt ute och på landet finns det bara stjärnorna som ger ljus. Inte tillräckligt för en löprunda. Men ack så vackert!
Vaknar på lördagen redo för en ny dag men med halsont! Katten oxå, jag skulle sprungit igår!! Fast då kanske jag haft ännu mer ont nu, eller så hade jag sprungit bort det (hmmm). Nehe ingen löpning. Jag tog istället med mig barnen till närmsta samhälle för att rösta. Då visar det sig att de hade problem med uppkopplingen så jag kunde inte få ut mitt röstkort. Nu ligger mina valsedlar i handväskan och bara väntar på att få bli inlämnade. Vad jag ska rösta på är inget jag behöver fundera på två gånger.
När vi kom tillbaka tog vi en promenad ut i skogen. Där fann vi både trattkantareller, blodriskor och soppar. Nu är de förvällda och infrysta. Senare i höst ska jag ta fram och fräsa dem i lite smör, lägga dem på en god smörgås och njuta av naturens frukter.