Bitter - jag?

Nej då, jag är inte bitter...inte alls... Här har jag gått och väntat i ett år på att få en hel dag fylld av träning och så blir jag tokförkyld! Jag åkte trots allt dit. Ville känna på atmosfären och heja på alla andra trettio Medleyaner som var där.


Å vilken stämning! Jag rös i hela kroppen när jag tittade å den stora scenen där väletablerade instruktörer presenterade nya pass. Bakom dem var en svart bakgrund med små, små lampor, en stjärnhimmel. Framför dem var ett hav av entusiastiska instruktörer som liksom jag gått förväntansfulla, längtat och väntat till den här dagen.

Många härliga människor stötte jag på. B la en underbar kille som jag gick ihop med på högstadiet och gymnasiet. Han är alltid så positiv och fylld av energi. En av Sveriges absolut bästa instruktörer och mysigaste kille. När vi ses känns det som det var igår. Visst är det underbart med sådana människor?

Så är jag bitter? Nja...förvisso hade jag sett fram emot en trött genomkörd kropp på söndagen men samtidigt hade jag ändå möjligheten att få komma och känna på atmosfären. Det räckte faktiskt, att få bli laddad och peppad på avstånd. Känna energin i rummet och den träningsglädje som spred sig som en löpeld.

Jag gick därifrån nöjd. Nöjd över att jag varit där och lycklig över att 1700 personer delar samma passion som jag.